Planer som spricker

Igår hade jag tänkt hinna en massa efter jobbet. En viktig punkt var att hinna till badhuset på kvällssimmet, efter att jag lagt kidsen. Men... som vanligt är det inte många planer som går i lås i vår familj. Känns det som ibland i alla fall. I och för sig är jag en sån person som tycker att planer är bra att ha som något att rikta in sig på, sträva efter, men att man måste vara flexibel och att de där planerna måste få vara lite flytande och inte cementerade. Då skulle livet bli väääääldigt jobbigt, tror jag. Eller jag vet. För jag har levt en gång för länge sen med en person som tyckte att planer skulle cementeras och fick inte frångås. Mål skulle uppnås annars var det ett stort misslyckande. Det var jättejobbigt! Särskilt för honom själv, tror jag. 
Egentligen höll jag väl kvällens plan till 50%; jag hämtade barnen från Fritids och vi drog hem för en snabbcheck av vårskorna och dess status. Stora tjejen hade förstås vuxit ur sina gympadojjor. Och sin vårjacka. Lilla kan fortfarande ha sina gympadojjor + ett par grövre gympakängor. Två vårjackor + vindbrallor fick hon förra veckan som jag köpte begagnat. 
Vi susade in på Intersport och hittade gympadojjor och en vårjacka + hår/pannband (det fick hon köpa för månadspengen). Dessutom hittade vi cykellås åt dem båda, vilket också ingick i planen.
Middagen bestod av fiskpinnar och potatis. Även det väl planerat... Efter det drog vi iväg och köpte kalasinbjudningskort till lilla tjejen som snart fyller år.
Men sen tog det stopp. Cykeldäck som inte var ordentligt pumpade, som jag naturligtvis lyckades svika ut totalt. Magont som stack som knivar i magen och en fruktansvärd trötthet och frusenhet drabbades jag av. Och latmask. Och brist på lust att göra något annat än att sova.
Så jag gick och lade mig. Gud, så skönt!
Har lite dåligt samvete att jag inte tog mig iväg till badhuset. Men so what... Min kropp behövde tydligen sömn igår. Man ska lyssna på sin kropp, visst?!