söndag 30 juni 2013

lördag 29 juni 2013

Morgonpasset

Morgonens träningspass avnjöts ute i det fria med utsikt över en av Sveriges nationalälvar. Underbart!

torsdag 27 juni 2013

Kondoleanser

Fick denna vackra bukett idag av en f d kollega och god vän. Det värmer.
 

söndag 23 juni 2013

Återinför sorgbandet!

Jag minns när jag var liten, på det glada 70-talet, då bar de som hade sorg ett svart band på kläderna. Mina föräldrar lärde mig att om jag ser någon som bär ett sorgband ska jag vara lite extra vänlig och försiktig då de människorna har mist någon nära och älskad. De är extra sköra och behöver att omvärlden är lite varsam. Jag har för mig att man bar bandet en eller ett par månader.

När jag frågade ang sorgband på ortens begravningsbyråer stirrade de oförstående på mig. Efter att ha googlat lite visar det sig att bruket av sorgband är förlegat, används inte alls idag utan endast i sportsammanhang?! Fotbollslag och handbollslag, de har visst behov av sorgband och att manifestera sin sorg. Har de även rätt att bli lite extra försiktigt behandlade på planen eller...?? Jag fattar ingenting!

Vi vanliga människor då? Vi som genast måste ut i livets match och brottas med en mycket brokig skara människor på livets spelplan, hur indikerar vi att vi har sorg och vill slippa konfronteras med snäsiga expediter på affären, gapiga och kaxiga tonåringar på bussen och burdusa kollegor? 

Som privatanställd tjänsteman får man endast en dag permission från jobbet och det är för nära anhörigs begravning. Alternativet är att sjukskriva sig eller ta semester. Men det är inte alla som har det så ekonomiskt förspänt att man kan göra så.
Många måste genast ut och jobba, precis som att inget hänt. 
Man måste hålla masken, för gud så pinsamt (för de andra) om man brister ut i gråt vid fikabordet. Det vore ju väldigt obehagligt för kollegorna! Då vet de ju inte hur de ska uppföra sig. 
Nej, man ska skratta och vara glad och serviceminded, tuffa på precis som vanligt. 

Jag är egentligen inte förvånad att det är så här i dagens prestationssamhälle, där jakten på prestationer, rapporter, deadlines och resultaaaaaaat är viktigare än något annat. Särskilt om man jobbar med ekonomi. Det finns ju inget viktigare än att leverera rapporter till ett styrelsemöte, no matter what!! Eller hur? Vaddå sorg, vad är det? Det är ju något obehagligt. 
Nä, människor med sorg undanbedes. Gå och göm er och kom inte fram förrän ni skärpt till er och passar in i samhällets och jobbvärldens normer igen. 

Personligen så är att jobba lite av terapi för mig. Ett andningshål där man får komma ur sorgen för en stund och andas vanlig luft. Därför vill jag gärna jobba. MEN, jag skulle gärna vilja ha ett sorgband på mig, så att kollegorna förstod varför jag inte kan prestera på samma nivå som vanligt just nu. Så de förstod varför jag plötsligt blir snorig och tårögd och reser mig upp och går från fikabordet. Inte för att jag inte gillar deras sällskap, för jag har verkligen jättefina och trevliga kollegor, utan för att jag är skör just nu. S-K-Ö-R, ett ord som tyvärr inte verkar få förknippas med människa nuförtiden. 

Därför tycker jag att såna här sorgband borde säljas lite överallt, på begravningsbyråer, apotek, varuhus. Framförallt på Internet, där all annan möjlig skit säljs, där borde det väl för fasiken vara möjligt att beställa sådana här band? Svaret är än så länge nej... Däremot kan man köpa sorgbindlar till fotbollslag. 




lördag 22 juni 2013

Glad midsommar

Önskar alla en fin midsommarhelg. Ta det lugnt med spriten, särskilt ni som firar midsommar i barns sällskap. Låt barnen få en glad, mysig och trygg midsommar!

måndag 17 juni 2013

Sorg

Sorgen har knackat på hos oss och tog min mamma med sig...
Farväl kära, lilla mamma. Jag älskar dig!
Tack för att du gav mig livet, kärlek, stöd, uppmuntran och begåvning.
Vi bevarar dig i ljust minne, och ljusa minnen det har vi många.
Hälsa till storebror! Äntligen får ni återförenas.
Vila i frid mamma <3 <3 <3




fredag 14 juni 2013

Omsluten

Så här i en tung stund fick jag denna underbara bild mig tillsänd av en mycket god vän. Mitt i mörkret och ångesten känner jag mig omsluten av så mycket värme och kärlek! Omsluten och buren av en kraft som är större än det jordiska.

måndag 10 juni 2013

Talang

Har skrivit om detta tidigare; att sjunga handlar inte bara om att pricka alla toner exakt rätt, att de ska låta fina och rena. Det handlar om att tolka text och musik. Detta kan göras på många olika sätt och det är väldigt individuellt hur man tolkar en låt. Att kunna förmedla en text, en melodi och en känsla så att det berör den som lyssnar, det är en konst och kräver talang. 
Här är en tioåring som tolkar en gammal klassiker med känsla. Hon verkar ha något att berätta, trots sin ringa ålder:





lördag 8 juni 2013

Övat shopping

Jag har övat mig lite i shoppingens ädla konst. Det är egentligen inte så svårt. Man stegar fram till expediten i klädaffären och säger vad man är ute efter. T ex som jag gjorde; jag klev fram och sa att jag behöver finkläder, typ klänning eller kjol, för jag ska sjunga på dop. Sen plockar de fram en massa, och så är det bara att sätta igång och prova. Det är så bra för man behöver inte säga vad man har för storlek (det vet man ju oftast inte, för både ens egen kroppsstorlek varierar ju rätt kraftigt, så även klädfabrikörernas klädstorlekar), utan det listar expediten ut! Bra va?! Och medan man står där och provar så fyller de på men nya plagg, nya storlekar och tar undan det man provat. Helt fantastiskt vilken service! Så funkar det i alla fall på vår lilla ort. Tycker mig ha märkt att det inte är riktigt lika bra service på större orter där man handlar på H&M, Lindex och KappAhl.... Se där, ytterligare en fördel med att bo i en håla! Handlarna är djävulskt beroende av sina kunder och måste tillhandahålla service ;-) Sen så tycker de att man är jättesnygg i allt!! Vilken boost för självförtroendet :-) Eller kan det månne vara ett försäljningstrick de lärt sig...? Hur som helst, trevligt är det och idag kom jag hem med två klänningar. Vet faktiskt inte vilken jag ska ha på dopet, men det är ju sommar nu, så två klänningar kan man väl behöva. Så resonerar jag.
Nu gäller det bara att bestämma sig för vilket som ska bli lördagens outfit... Elle, belle, bi...   
Tror det blir denna: 




eller denna...


 

torsdag 6 juni 2013

DU GAMLA, DU FRIA



Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand.
Din fana, högt den bragderika bära.
Din fana, högt den bragderika bära.

Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.


Text: Richard Dybeck, 1844
Sveriges nationalsång sedan 1866.

onsdag 5 juni 2013

Mina tulpaner

Inte behöver man några blomrabatter när man har så här kreativa barn! <3

tisdag 4 juni 2013

För den goda sakens skull

Ikväll har jag sprungit för SOS Barnbyar i Kosovo, för att de ska kunna fortsätta ta emot nyfödda och små, föräldralösa barn och ge dem ett tryggt hem, med en trygg barnbyförälder, att växa upp i. Vårruset hade dessutom 25-årsjubileum, så det kändes extra bra och festligt. För mig var det första gången jag var med i ett lopp, sedan skoltiden. Jag hade dragit ihop ett gäng härliga kvinnor till mitt lag och vi fick en underbar kväll! Solen stod högt på himlen, men det var lite, lite disigt och inte riktigt lika hett som vi haft förra veckan. Det fläktade från havet och älven som omgav udden vi sprang runt. Genom mysiga kvarter och fantastisk natur där älven mynnar ut i havet sprang vi. Vi svettades, kämpade och log från öra till öra. Efter loppet väntade medalj, goodiebag och picknickorg som vi avnjöt i det gröna. Med solen i ögonen, vattnets glitter i håret och chilla brudar överallt, så fick även magens skrattmuskler jobba :-) Det här vill jag göra igen! Att jag dessutom orkade jogga hela 5-kilometersslingan samt slog mitt personbästa gjorde ju inte kvällen sämre ;-) Godnatt önskar en nöjd och fluffig Fia.