Men det känns alltid som att jag ingenting gör!! Helgerna schwischar förbi, vroooom, vroooom och på söndagkväll när jag summerar, så har jag varit stressad hela helgen, men ändå inte fått något vettigt gjort. Konstigt!
Kanske är jag för hård mot mig själv? Någonstans kan jag också tycka att det måste få finnas plats för att vila och ta igen sig på helgerna. Få bara sitta i ett hörn och snusa på ungarnas kinder och hår. Men det kanske man inte ska göra om man ska vara duktig? Eller förstås så ska man väl hinna både och. I dagens prestationssamhälle ska man ju hinna både träna och göra pedikyr, grilla supergod LCHF-mat och myyyyyyyyysa, samtidigt som man hinner renovera, fixa trädgård, fara till badhuset och spendera kvalitetstid med barnen, storhandla inför veckan som kommer, göra matlådor, baka eget bröd (LCHF-bröd naturligtvis, för annars så är ju bröd big NO-NO nuförtiden, iaf enl vissa. Dock inte för mig), hinna gå på nåt av barnens fotbollsmatch, jobba i lagets kiosk, läsa kvalitetssagor för barnen osv osv.
Det är ju inte konstigt att man känner sig misslyckad och usel, både som kvinna, människa och förälder...
I alla fall så har vi räfsat nästan hela gården. Har bara kvar några fläckar där snön envist bitit sig fast. Förutom detta har jag drogat myror som tagit över vår uteplats. Jag har tvättat lite. Jag har sjungit i kyrkan. Jag har kollat på stortjejens fotbollsmatch. Jag har bakat bullar till lilltjejens kalas. Jag har tålmodigt lyssnat på stortjejens övande av en sång hon ska uppträda med. Jag har hjälpt tjejerna med deras modersmålsläxor. Jag har hjälpt en vän att skriva ett brev till en myndighet. Jag har kollat på Eurovision och jag har sett tredje perioden av hockey-VM då Tre Kronor tog guldet. Och så har jag pussat och kramat mina barn. Snusat dem i håret och på kinden. Sambon har också fått sig några pussar.
Hur mycket mer ska man hinna på en helg för att vara en "riktig" och beundransvärd kvinna, mor, människa? Jag känner mig då riktigt slut i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar