Har shoppat sommargarderob

Jag och väninnan skulle till storstan förra fredagen i ett viktig ärende. Vi tog dessutom ledigt hela dagen för att shoppa. Ja, ni vet; inför sommaren måste man ju inhandla en ny sommargarderob. Särskilt om man inte har samma storlek som förra sommaren... 
Jag är inge' bra på det här med shopping. Det gäller att jag verkligen är "in the mood" för att få till det. Just denna dag så sög det där viktiga ärendet musten ur mig totalt och jag fick spränghuvudvärk. Så vi prioriterade att äta (god thailändsk mat) och fika (kaffe och chokladpraliner, det kan ju få vilken skräpig kvinna som helst upp på banan igen).
I alla fall så lyckades jag skrapa ihop detta till min sommargarderob:



Visst var jag duktig? Framför allt silverhatten är jag mycket nöjd med. Den ska jag ha när jag sitter och läser en bok i en solstol i ett soligt land vid Svarta Havet. 
Låt oss hoppas att sommaren fortsätter som den börjat här i norr, d v s med tropisk värme, för annars lär jag få frysa i sommar!

Nä, nu blommar det!

De senaste två veckorna har vi haft sommarvärme, senaste veckan t o m tropisk värme, med 25-29 grader i skuggan om dagarna och 15-20 grader på kvällarna. Lägg till detta midnattssol. Folk badar i havet utan att frysa ihjäl. Ganska ovanligt för att vara maj i denna del av Sverige. Så'n tur att man jobbar så man kan få fortsätta vara sjukligt blåvit i huden och slipper få solblekta slingor i håret och fräknar och annat, som gör att man ser frisk och sund ut... :-/

Sång

Jag vill citera Anneli Björklund, som skrev något mycket klokt på sin officiella Facebooksida "Sång för alla":

"Det är sorgligt när människor säger att de inte kan sjunga. Enligt mig handlar det inte om att sjunga fint eller att träffa alla toner. Det handlar om att uttrycka något med sin röst."

Jag håller med till 100%. Perfekt skönsång har för mig börjat bli mer och mer ointressant. Sång framförd med känsla, där man tolkar en text och/eller melodi, där man förmedlar ett budskap eller en känsla, sin egen eller andras, DET är intressant!



https://www.facebook.com/Sangforalla

Kalas

Vi överlevde ännu ett barnkalas i helgen. Tänk att min yngsta inte är så liten längre... Svårt för en mamma att förstå. Vart tar tiden vägen?

Fotboll, fotboll varje dag

Skolfotbollen för lågstadiet har dragit igång. Min äldsta dotter spelar sista året med sin klass och för min yngsta är det första gången. Hon har aldrig tidigare spelat fotboll, men hon tyckte det var jättekul!
Kvällarna tillbringar vi nu således kring fotbollsplaner runt om i kommunen. 

Ungefär så här ser det ut när ettorna spelar:



De är så söta! Fulla av vilja och lust att få vidröra bollen. Där bollen är, där är alla. Och alla vill ha bollen. Så till den milda grad att man gärna tar den av sina egna lagkamrater. Många skratt blir det! Det är så kul att alla får prova på och känna att de kämpar tillsammans med sina klasskamrater.
Ibland blir det tårar och besvikelse, då är det bra att ha föräldrar och syskon som peppar och stöttar vid sidan av planen:
När treorna spelar så märker man att de redan har gjort det här. Flera spelar redan fotboll sedan ett par år tillbaka, några i samma lag, några är vana att mötas som motståndare och nu får de äntligen spela tillsammans. De vet redan vikten av samarbete på plan och att man hjälps åt. Oj, vad de kämpar!!
Härligt att se :-)
Skolfotbollen är också ett ypperligt tillfälle att lära känna de andra föräldrarna i klassen. Lära sig vem som är förälder till vilket barn t ex. 
Jag försöker vara på varje match, men just idag krockar Lillas match med Storas träning. Så jag och sambon får dela på oss. Jag lär dock få utförligt referat av matchen senare ikväll, misstänker jag.

Ha en bra dag!

Kloka ord för surmulna dagar

Jodå, så att...

http://youtu.be/gxGd1NG4aRI

Lunchträning

Jag och kollegan brukar lunchträna en gång i veckan på gymmet. Idag bytte vi ut gymmet mot löpning i skog och mark. Det går en skogsbilväg i närheten av jobbet, som slingrar sig längs ängar, golfbana och in i skogen. Solen sken och vinden fläktade. Grymt skönt! 5 km jogging körde jag. Halvvägs stannade vi i en skogsglänta och körde armhävningar, situps, plankan, grodhopp, enbenshopp, utfall och så den där när man sitter mot en vägg (trädstam i vårt fall) med benen i 90 graders vinkel, typ "stolen". Träning ute i naturen är ju bara bäst sådana här dagar! 
Snacka gött att ha gjort bort träningen, för ikväll är det skolfotboll ute i en by 3,5 mil bort.
Idag är jag glad att jag köpte ett nytt Craftställ, jag tror jag kommer använda det ganska många gånger i år!

           

Räfs, räfs

Räfsning är vad helgen bestått av. Skittråkigt! Men känns ändå rätt bra när det är gjort. Vi har haft underbart väder så det var ju skönt att vara ute.
Men det känns alltid som att jag ingenting gör!! Helgerna schwischar förbi, vroooom, vroooom och på söndagkväll när jag summerar, så har jag varit stressad hela helgen, men ändå inte fått något vettigt gjort. Konstigt!
Kanske är jag för hård mot mig själv? Någonstans kan jag också tycka att det måste få finnas plats för att vila och ta igen sig på helgerna. Få bara sitta i ett hörn och snusa på ungarnas kinder och hår. Men det kanske man inte ska göra om man ska vara duktig? Eller förstås så ska man väl hinna både och. I dagens prestationssamhälle ska man ju hinna både träna och göra pedikyr, grilla supergod LCHF-mat och myyyyyyyyysa, samtidigt som man hinner renovera, fixa trädgård, fara till badhuset och spendera kvalitetstid med barnen, storhandla inför veckan som kommer, göra matlådor, baka eget bröd (LCHF-bröd naturligtvis, för annars så är ju bröd big NO-NO nuförtiden, iaf enl vissa. Dock inte för mig), hinna gå på nåt av barnens fotbollsmatch, jobba i lagets kiosk, läsa kvalitetssagor för barnen osv osv. 
Det är ju inte konstigt att man känner sig misslyckad och usel, både som kvinna, människa och förälder...
I alla fall så har vi räfsat nästan hela gården. Har bara kvar några fläckar där snön envist bitit sig fast. Förutom detta har jag drogat myror som tagit över vår uteplats. Jag har tvättat lite. Jag har sjungit i kyrkan. Jag har kollat på stortjejens fotbollsmatch. Jag har bakat bullar till lilltjejens kalas. Jag har tålmodigt lyssnat på stortjejens övande av en sång hon ska uppträda med. Jag har hjälpt tjejerna med deras modersmålsläxor. Jag har hjälpt en vän att skriva ett brev till en myndighet. Jag har kollat på Eurovision och jag har sett tredje perioden av hockey-VM då Tre Kronor tog guldet. Och så har jag pussat och kramat mina barn. Snusat dem i håret och på kinden. Sambon har också fått sig några pussar.
Hur mycket mer ska man hinna på en helg för att vara en "riktig" och beundransvärd kvinna, mor, människa? Jag känner mig då riktigt slut i alla fall.

 

15 maj

Jag kan inte förstå att denna viktiga dag tycks gå så många obemärkt förbi! Personligen tycker jag det borde vara en helgdag. Eller åtminstone arbetsfri dag. Hemma åtminstone... Eller är det för mycket begärt?

 

Inför Eurovision

Ryssland har en fin låt. Och med svenskar i kören och som låtskrivare, så kan det väl inte gå fel? ;) En av bakgrundsvokalisterna är kompetenta Sofia Lilja, röstcoach från bl a Idol, som vi i kören haft förmånen att jobba med ett par gånger. Hon är fantastisk!! Det var även hon som coachade Robin Stjernberg i Melodifestivalen i år, som han ju som bekant vann! :-) 
Ryssland och Dina Garipova blir alltså farliga.
Check it out:

Min personliga lilla favorit är än så länge Spanien. Låten framförs av gruppen El Sueño de Morfeo. Videon är så fin, flickan så söt och sången så vacker... Åsså lite elgitarr på det!

Sen så är mitt stalltips, den låt som jag tror kan ta hem hela tjottaballängen, Danmark! De har en stark låt, en charmig liten barfotaälva (med det passande namnet Emmelie de Forest) med lite säregen, mysig röst, lite irländska flöjter, trummor och ett klassiskt budskap. Jag tror lilla Emmelie kan bli farlig, vad tror ni? 

Långhelg

Vi har varit lediga i dagarna fyra. Oj, så mycket vi skulle hinna på dessa dagar; räfsa, städa, tvätta, umgås, städa bilarna.
Hej och hå... Regn och blåst varje dag hittills. Det är sällan det blir som man tänkt sig.

Något som vi i alla fall fått gjort i helgen är att införskaffa presenterna till Lillans födelsedag som är ett par veckor bort. Lite kalasgrejs också. Inbjudningarna är utskickade. Skönt!

Pizza- och filmkväll med barnen. Egengjord pizza och Sune i Grekland. Trevligt!

Ett skafferi har blivit städat och ett köksskåp. Jag har slängt en påse mat och en påse grejer. Det är riktigt bra för att vara jag! 

Jag inte rört mig på en vecka, bara för att jag varit lat/prioriterat annat. Älskade sambon har inte heller kunnat motionera på tre veckor pga trasiga kroppsdelar. Detta sammantaget har antagligen bidragit starkt till den smått spända och griniga stämningen i familjen dessa lediga, regniga, blåsiga dagar. Barnen känner förstås av sånt och blir inte direkt lugna, harmoniska och trygga av det. Antar att vi alla har såna perioder? Det viktiga är att man inte fastnar i det, så det blir ett konstant läge.
Igår så pallrade jag i alla fall mig iväg ut och joggade 8 km i duggregnet. Så fantastiskt skööööönt att komma ut i friska luften, röra på sig, få andas, sortera tankarna och få plåga kroppen lite. Även sambon fick till ett litet motionspass. Det gjorde oss båda gott, för sedan flöt dagen på riktigt bra! Mysig fika på café och besök hos svärmor.  

Nu har jag vaknat av att solen skiner på himlen och jag ska ta mig något litet i magen innan jag beger mig ut på promenad/jogging. Vi får se vad det blir. Mina ljumskar får bestämma. De är lite kinkiga. Ikväll ska vi grilla! Mums. Köttet ligger redan i en spännande marinad som sambon gjort. Jag hoppas solstrålarna ska leta sig in i vårt hus igen och jaga bort surmulna moln.

Ett par av helgens funderingar: 

1) Varför har ofta människor som gillar att strö ironiska, sarkastiska kommentarer omkring sig (gärna då riktade mot andra människor), som är snabba att såga andra människors handlingar och åsikter, så svårt att själva ta ironi, skämt, sarkasm och vänlig kritik? Lite trist kan jag tycka. För det blir liksom inget roligt med envägsironi/sarkasm. Då är det lätt att man känner sig påhoppad.

2) Tycker mig märka att barn (i alla fall mina) har svårare än vuxna att förstå ironi och sarkasm. Skämt går bra, men att vara sarkastisk och ironisk mot dem gör dem bara förvirrade, ledsna och osäkra. Rak, vänlig kommunikation verkar fungera bäst, med inslag av "raka" skämt. Vore intressant att veta vad andra föräldrar har för erfarenheter kring detta!

Nu ska jag koka kaffe och väcka sambon med en stor kram!

Tack Mia Skäringer!

Från djupet av mitt hjärta ett varmt tack till Mia Skäringer som säger det som vi alla vet är sant, fastän vi låtsas något helt annat.
Ibland vill jag bara kräkas på alla perfekta människor med sina perfekta liv. Inte för att jag är avundsjuk, utan för att de aldrig kan erkänna att de är precis som vi andra operfekta.
Läs kära vänner, läs!
http://www.expressen.se/kronikorer/mia-skaringer-lyckofasaden-tar-dod-pa-oss/

Planer som spricker

Igår hade jag tänkt hinna en massa efter jobbet. En viktig punkt var att hinna till badhuset på kvällssimmet, efter att jag lagt kidsen. Men... som vanligt är det inte många planer som går i lås i vår familj. Känns det som ibland i alla fall. I och för sig är jag en sån person som tycker att planer är bra att ha som något att rikta in sig på, sträva efter, men att man måste vara flexibel och att de där planerna måste få vara lite flytande och inte cementerade. Då skulle livet bli väääääldigt jobbigt, tror jag. Eller jag vet. För jag har levt en gång för länge sen med en person som tyckte att planer skulle cementeras och fick inte frångås. Mål skulle uppnås annars var det ett stort misslyckande. Det var jättejobbigt! Särskilt för honom själv, tror jag. 
Egentligen höll jag väl kvällens plan till 50%; jag hämtade barnen från Fritids och vi drog hem för en snabbcheck av vårskorna och dess status. Stora tjejen hade förstås vuxit ur sina gympadojjor. Och sin vårjacka. Lilla kan fortfarande ha sina gympadojjor + ett par grövre gympakängor. Två vårjackor + vindbrallor fick hon förra veckan som jag köpte begagnat. 
Vi susade in på Intersport och hittade gympadojjor och en vårjacka + hår/pannband (det fick hon köpa för månadspengen). Dessutom hittade vi cykellås åt dem båda, vilket också ingick i planen.
Middagen bestod av fiskpinnar och potatis. Även det väl planerat... Efter det drog vi iväg och köpte kalasinbjudningskort till lilla tjejen som snart fyller år.
Men sen tog det stopp. Cykeldäck som inte var ordentligt pumpade, som jag naturligtvis lyckades svika ut totalt. Magont som stack som knivar i magen och en fruktansvärd trötthet och frusenhet drabbades jag av. Och latmask. Och brist på lust att göra något annat än att sova.
Så jag gick och lade mig. Gud, så skönt!
Har lite dåligt samvete att jag inte tog mig iväg till badhuset. Men so what... Min kropp behövde tydligen sömn igår. Man ska lyssna på sin kropp, visst?!

Fotbollsvarning

Vill ta tillfället i akt och utfärda en varning:
Fotbollssäsongen har börjat...
Det innebär att fr o m nu är mitt liv styrt av Laget Flickor 02/03:s tränings- och matchtider. Härmed inskränks min träningstid, min tid till vila och min egentid till ett minimum. Nu ska det pusslas och planeras konstant i flera månader. Träningstider som börjar innan jag och sambon slutat jobbet kräver en viss planering för att logistiken ska fungera. Maten, skjutsa, hämta, se till att det finns rena träningskläder, planera helgerna o s v... Ja, det mesta kommer faktiskt att kretsa kring den där fotbollen! Känns sådär... Eftersom jag inte tycker fotboll är speciellt kul, så jublar jag inte direkt, men vad gör man inte för sina telningar?
Bortamatcher långt borta i Tjottahejti som gör att man måste antingen ta ledigt från jobbet på eftermiddagen alternativt stiga upp ottan på helgerna för att hinna dit kommer varvas med slavande i Fotbollskaféet; steka hamburgare, kränga korv, kaffe, godis samt fikat man bakat till två på natten kvällen innan. 
Nä, det var inte min högsta önskan direkt att bli fotbollsmorsa kan jag erkänna.
Men... när man ser tioåringens lyckliga leende när hon highfivear sin kompis efter att ha nätat, när man ser tjejerna klappa om varandra, peppa varandra, torka varandras tårar efter en sugig målvaktsinsats, när man ser glädjen, stoltheten och de sträckta ryggraderna hos tjejerna då de får sina medaljer (som alla deltagare i cuper får, oavsett resultat) och suget i blicken hos dottern när det är dags för avspark... Ja, då känns det ändå som att det är värt det!

Väntar och längtar

Idag är inte vilken dag som helst! Idag är dagen då mina stjärneljus kommer hem från fjällen :-) :-) :-) Idag skiner solen på min himmel. Men samtidigt så har jag en sorgsen klump i magen. Jag lider med mina små som idag får gråta många salta krokodiltårar... När vi skilde oss valde deras pappa att flytta långt, långt bort. Till ett stort land i öster dit det inte är så lätt att bara åka. Därför vet mina flickor inte när de får se sin älskade pappa igen. De vet bara att det dröjer länge och att de kommer få längta väldigt mycket. 
Jag var där med dem två veckor förra sommaren så att de fick umgås med sin far. I år har vi dock bestämt att åka på semester till ett sol- och badland istället, tillsammans med sambon. Vi vill ju semestra tillsammans också nån gång. Det fina är att till sol- och badlandet kommer även farfar och farmor och en av kusinerna från det stora landet i öster! Så då får flickorna ändå umgås med lite släktingar OCH prata sitt andra modersmål, så de inte glömmer det. Jag pratar i och för sig också detta språk, men det blir självklart mindre nu sedan flickornas pappa flyttat.
Så ikväll står jag och väntar på förstutrappen beredd med stora famnen och en axel att borra in uppnäsorna och gråta en skvätt i. SEN ska vi fira hemkomsten! Mmmmm... jag och sambon planerar Tacokväll ikväll. Gott ska det bli :-)

Latmasken - Fia Fluff: 1 - 1

Jag gav latmasken lite motstånd idag i alla fall; tog mig ut på en joggingtur i eftermiddags! 5,5 km lite drygt. Inga intervaller. Nöjd :-)

Valborgsmäss

Igår var det Valborgs. Mulet, kallt, blåsigt, duggregn. Inte det minsta vårigt. Jobbade halv dag. Skönt! På e m hade vi rep med kören och kl 18 sjöng vi in våren, eller snarare ropade desperat efter den, på Församlingsgårdens trapp. Efter det kvitterade koristerna ut sitt gage, bestående av varmkorv med bröd samt kaffe med dopp. Jag undrar hur många låtar man måste sjunga för att tjäna ihop till en middag? Efter det åkte jag och sambon hem till byn för där var det majbrasa minsann. Brorsan och hans sambo var också hemma hos päronen, så det var riktigt trevligt. Vi åt våfflor och glass. Mums! 
Jag har fått kontakt med mina stjärneljus till barn och det känns härligt. De har det bra, badar och åker slalom om vartannat. Kul för dem! 
Idag är det soligt ute men blåser förfärligt. Hade tänk lufsa en sväng i morse, men fick besök av en väninna. Sen har jag skjutit upp det där och nu känns det alldeles för blåstigt för att det ska vara trevligt att springa. En dålig ursäkt, jag vet. Men jag vill äta och ta tag i lite städning här hemma. Passar på när jag inte har kidsen som avleder mig från denna fantastiskt roliga sysselsättning... NOT! Sambon blev tvungen att åka och hämta hem 1 st biker med 1 st havererad motorcykel 7 mil bort, så jag är solokvist hemma.
Nä, käka och städa var det! Kanske jag får mig en rask promenad senare i alla fall. Eller inte. Vi får se. I något 1:a majtåg tänker jag då inte gå. Tjing!