söndag 23 juni 2013

Återinför sorgbandet!

Jag minns när jag var liten, på det glada 70-talet, då bar de som hade sorg ett svart band på kläderna. Mina föräldrar lärde mig att om jag ser någon som bär ett sorgband ska jag vara lite extra vänlig och försiktig då de människorna har mist någon nära och älskad. De är extra sköra och behöver att omvärlden är lite varsam. Jag har för mig att man bar bandet en eller ett par månader.

När jag frågade ang sorgband på ortens begravningsbyråer stirrade de oförstående på mig. Efter att ha googlat lite visar det sig att bruket av sorgband är förlegat, används inte alls idag utan endast i sportsammanhang?! Fotbollslag och handbollslag, de har visst behov av sorgband och att manifestera sin sorg. Har de även rätt att bli lite extra försiktigt behandlade på planen eller...?? Jag fattar ingenting!

Vi vanliga människor då? Vi som genast måste ut i livets match och brottas med en mycket brokig skara människor på livets spelplan, hur indikerar vi att vi har sorg och vill slippa konfronteras med snäsiga expediter på affären, gapiga och kaxiga tonåringar på bussen och burdusa kollegor? 

Som privatanställd tjänsteman får man endast en dag permission från jobbet och det är för nära anhörigs begravning. Alternativet är att sjukskriva sig eller ta semester. Men det är inte alla som har det så ekonomiskt förspänt att man kan göra så.
Många måste genast ut och jobba, precis som att inget hänt. 
Man måste hålla masken, för gud så pinsamt (för de andra) om man brister ut i gråt vid fikabordet. Det vore ju väldigt obehagligt för kollegorna! Då vet de ju inte hur de ska uppföra sig. 
Nej, man ska skratta och vara glad och serviceminded, tuffa på precis som vanligt. 

Jag är egentligen inte förvånad att det är så här i dagens prestationssamhälle, där jakten på prestationer, rapporter, deadlines och resultaaaaaaat är viktigare än något annat. Särskilt om man jobbar med ekonomi. Det finns ju inget viktigare än att leverera rapporter till ett styrelsemöte, no matter what!! Eller hur? Vaddå sorg, vad är det? Det är ju något obehagligt. 
Nä, människor med sorg undanbedes. Gå och göm er och kom inte fram förrän ni skärpt till er och passar in i samhällets och jobbvärldens normer igen. 

Personligen så är att jobba lite av terapi för mig. Ett andningshål där man får komma ur sorgen för en stund och andas vanlig luft. Därför vill jag gärna jobba. MEN, jag skulle gärna vilja ha ett sorgband på mig, så att kollegorna förstod varför jag inte kan prestera på samma nivå som vanligt just nu. Så de förstod varför jag plötsligt blir snorig och tårögd och reser mig upp och går från fikabordet. Inte för att jag inte gillar deras sällskap, för jag har verkligen jättefina och trevliga kollegor, utan för att jag är skör just nu. S-K-Ö-R, ett ord som tyvärr inte verkar få förknippas med människa nuförtiden. 

Därför tycker jag att såna här sorgband borde säljas lite överallt, på begravningsbyråer, apotek, varuhus. Framförallt på Internet, där all annan möjlig skit säljs, där borde det väl för fasiken vara möjligt att beställa sådana här band? Svaret är än så länge nej... Däremot kan man köpa sorgbindlar till fotbollslag. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar