Vila i frid vännen!

Jag har nåtts av tråkiga nyheter. 
En kamrat från tiden då jag studerade ryska som intensivast har lämnat jordelivet. En kamrat med ett stort hjärta, stor intelligens och vansinnigt rolig humor.

Många timmar pluggade vi ryska tillsammans, många resor till Murmansk blev det tillsammans. Men framför allt många, många skratt och tokigheter upplevde vi tillsammans med vår härliga projektgrupp!

"Språk- och kulturprojekt Ryssland" var ett projekt som jag deltog i under 1½ år, och det är bland det roligaste jag har upplevt. 
Det har bytt enormt mycket för mig och mitt liv. Det har gjort mitt liv så oändligt mycket rikare. Det har format mig till en bättre människa vill jag påstå. 

Dessa resor till ett skakigt Ryssland, där vi fick bo hos ryska "vanliga" familjer och se det vardagliga livet, med allt vad det innebar, har gjort mig mindre fyrkantig, mindre bortskämd, mindre gnällig, mer ödmjuk, generös, osjälvisk och empatisk. De har även fått mig att inse att vi lever i lite av en skyddad verkstad många av oss här i Sverige. Vi vet ganska lite om hur jävligt livet egentligen kan vara... om man fötts på fel plats, i fel stad, i fel familj, i fel land. Många av oss vet inte vad riktig omtanke om de sina är, att ta hand om sin familj, sina föräldrar, sina vänner. Vi vet inte hur det är att kämpa för sin och sin familjs överlevnad, till nästan vilket pris som helst.
Vi är snabba att döma andra, vi svenskar. Vi tror vi vet bäst vi och gör allting rätt, vi som bor i ankdammen och lilleputtlandet Sverige...

Mina resor till Ryssland fick mig att inse min egen litenhet. Mitt lands litenhet. Men de fick mig också att verkligen uppskatta mitt hemland, lilleputtlandet Sverige. Med sina bra och dåliga sidor. Det fick mig att uppskatta min hemort, min familj och mina vänner på ett annat sätt. 
Jag är så oändligt tacksam att jag föddes just här. 
Jag är tacksam över att jag föddes i ett land där jag faktiskt kan påverka mitt och min familjs liv, åtminstone en smula, även om jag bara är en vanlig Svensson. 

Jag är också enormt tacksam över att jag fick chansen att delta i Rysslandsprojektet och skaffa mig alla dessa erfarenheter som format mig till den jag är idag. 
Och så är jag tacksam att jag fick stifta bekantskap med så många fina, genuina, roliga människor! 
En av dom har nu lämnat oss rent fysiskt, men han är i allra högsta grad levande i vårt minne. 

Vila i frid Perka!
Вечная, светлая память!